Fram till i onsdags var Friðrik Ómar ena halvan i Euroband – Islands representant i Eurovision 2008. Efter onsdagens konsert på Göta Lejon vet jag bättre. Friðriks repertoar spänner över betydligt mer än eurodiscolåtar i ”This is my life”-stilen.
Initiativet till konserten var från Friðrik själv med bistånd av Isländska ambassaden. Han backades upp av ett 5-manna isländska band med brorsan som trummis samt tre svensk sångare, sångerskor. Repertoaren bestod till stor del av kända låtar av kända artister som Al Green, Ray Charles, Robbie Williams, Elvis och Fridriks favoriter George Michael och Queen. Friðrik överraskade också med egna låtar som ”Rosie” och ”I Want To Know” plus en ypperlig version av ”Stad i Ljus” (Tommy Körberg, ESC 1988).
En av kvällens gästartister var Yohanna som tog Island till en andra plats i Eurovisionen 2009 med ”Is It True”. Kul att höra och se henne igen. Det är ganska precis två år sedan jag träffande henne på en pre-Eurovision konsert i Amsterdam och då var hon väldigt ung, blyg och oerfaren vad det gäller framträdanden utanför Island. Idag utstrålar hon säkerhet, erfarenhet och har inga problem med att ta över scenen på egen hand. Sångrösten är fortfarande lika kristallklar.
I det avslappnade mellansnacket fick vi bland annat veta att Friðrik gjort 11 utsålda Elvis-konserter i Reykjavik, att ”Stad i ljus” är en jullåt på Island och att 2006 var ett dåligt år med hjärtsorg. Numera är Friðrik betydligt gladare tack var sin nya kärlek. Sedan ett år är Friðrik bosatt i Stockholm och det ska bli intressant att se i vilka sammanhang han dyker upp framöver.
Kvällens sista överraskning var när andra halvan av Euroband, Regína Ósk, äntrar scenen och tillsammans med Friðrik river av ”This is my life”. En låt som kan betraktas som en klassiker på dansgolven i Eurovisionssammanhang.
För ett litet land som Island ger Eurovision Song Contest en fantastisk möjlighet att visa omvärlden vilken artistpotential där finns. Förr eller senare hoppas jag kunna åka på en ESC-final i Reykjavik.
