Jag spolade 2:a chansen för att istället gå på Berns och lyssna på Billy Paul - en av Philly-soundets storheter. Han var i Stockholm i samband med premiär av dokumentären om honom själv: "Am I black enough for you". Mannen är 74 år men den intensitet han visade på scenen igår kväll var betydligt yngre. Röstens omfång och orken att hålla på i över 2 timmar vittnar om att vissa artister inte blir tröttare med åren. Som jämförelse tänker jag på Al Greens konsert i november, där den betydligt yngre artisten främst lät sina körsångare agera. Bland Billy Pauls största hits finns "Me and Mrs Jones" och hans alldeles egna version av Elton Johns "Your song" (som Fritidsresor lagt beslag på i sin reklam). Givetvis framförde han dem, men även jazzigare tongångar som Charlie Parker. Bandet som kompade var svenska Supreme Court Allstars och de skötte sig med den äran. 
Åter till Melodifestivalen och 2:a chansen, där stora skrällen var Caroline Af Ugglas. Hennes vädjande "Snälla, Snälla" gav henne folkets röster och nu verkar hon ha seglat upp som en storfavorit inför lördagens final. Hur ska detta sluta och vad månne Christer Björkman funderar över just nu? Jag är inte helt övertygad om att det här är låten han tänkt sig för Moskva. Den andra skrällen från igår var att Amy Diamond fick se sig utklassad. Och bra var väl det eftersom det räcker med en 17-åring, dvs Molly Sandén, i finalen. Kvällens tredje skräll var internationella juryns val som föll på grekiska "Alla" med Sofia. Vet ni förresten varför Spaniens bidrag låter så grekiska? Den är skriven av svensk-greken Dimitris Stassos, samma Stassos som skrivit svenska Sofias låt. Den europeiska Eurovisionens värld är bra liten. Ni kanske har noterat att 1980-talets modet lovordas extra mycket just nu, såsom neonfärger, markerade axlar och lårhöga stövlar. Melodifestivals finalisterna H.E.A.T ligger med andra ord helt rätt i tiden i sina spandex- och läderbrallor.
Jag spolade 2:a chansen för att istället gå på Berns och lyssna på Billy Paul - en av Philly-soundets storheter. Han var i Stockholm i samband med premiär av dokumentären om honom själv: "Am I black enough for you". Mannen är 74 år men den intensitet han visade på scenen igår kväll var betydligt yngre. Röstens omfång och orken att hålla på i över 2 timmar vittnar om att vissa artister inte blir tröttare med åren. Som jämförelse tänker jag på Al Greens konsert i november, där den betydligt yngre artisten främst lät sina körsångare agera. Bland Billy Pauls största hits finns "Me and Mrs Jones" och hans alldeles egna version av Elton Johns "Your song" (som Fritidsresor lagt beslag på i sin reklam). Givetvis framförde han dem, men även jazzigare tongångar som Charlie Parker. Bandet som kompade var svenska Supreme Court Allstars och de skötte sig med den äran. 
Åter till Melodifestivalen och 2:a chansen, där stora skrällen var Caroline Af Ugglas. Hennes vädjande "Snälla, Snälla" gav henne folkets röster och nu verkar hon ha seglat upp som en storfavorit inför lördagens final. Hur ska detta sluta och vad månne Christer Björkman funderar över just nu? Jag är inte helt övertygad om att det här är låten han tänkt sig för Moskva. Den andra skrällen från igår var att Amy Diamond fick se sig utklassad. Och bra var väl det eftersom det räcker med en 17-åring, dvs Molly Sandén, i finalen. Kvällens tredje skräll var internationella juryns val som föll på grekiska "Alla" med Sofia. Vet ni förresten varför Spaniens bidrag låter så grekiska? Den är skriven av svensk-greken Dimitris Stassos, samma Stassos som skrivit svenska Sofias låt. Den europeiska Eurovisionens värld är bra liten. Ni kanske har noterat att 1980-talets modet lovordas extra mycket just nu, såsom neonfärger, markerade axlar och lårhöga stövlar. Melodifestivals finalisterna H.E.A.T ligger med andra ord helt rätt i tiden i sina spandex- och läderbrallor.
