Lopez Blogs

Det brukar ta en dag eller två att anpassa sig till ett normalt liv igen. Att leva i en eurovision-bubbla fungerar i 10 dagar men sen brukar orken ta slut. Denna gång har det vara extra heltiskt pga allt jobb i form av tidningsskrivande. För att ha något att skriva om så måste man ju hänga med vad som sker, såväl dag- som nattetid.

Rysslands presskonferens avslutades i natt vid ca 2. Den gick betydligt bättre än efter semifinal 1 då Dima Bilan fullständigt spårade ur och ingen fick några svar på sina frågor och än mindre förstod vad han yrade om. Efter detta var det bara att gå till Euro Club och säga hej då till alla. Standardfrågan var "kommer du till Ryssland nästa år"? Innan jag svarar på det vill jag nog ha lite distans och smälta intrycken från årets tävlingen. Det kan också vara intressant att få veta om det blir i Moskva eller St.Petersburg. Jag är så glad för att ha träffat nya fantastiska vänner. Bl.a Mark och Mathew från Belfast som också bodde på ArkaBarka. Och Serhat från Istanbul, som jobbar med en massa olika saker t.ex sångare, artist manager, programledare för turkiska Jeapardy mm. Det visade sig att vi har gemensamma bekanta i Istanbul och detta kom vi på bara för att vi satt bredvid varandra under semi 1. Världen är bra liten.

Natten fortsatte på Continental Hotel där de nordiska deltagarna, utom Sverige, hade samlats. Jag fick möjlighet gratulera norska Maria till hennes nordisk topplacering, och ställa lite frågor. Hon är en jättegullig tjej som "har en del av sitt hjärta i Sverige" sedan hon jobbat på diverse Wallmans Salonger här. Danska Simon var på plats. Han är lite blyg av sig och det gör honom ännu sötare. Islands EuroBand var på plats och jag har träffat deras manager så jag hoppas vi kan ses i samband med deras spelning under EuroPride i Stockholm i slutet av juli. Teräsbetonis sångare J.Ahola hade släppt loss och jag undrar vad han tycker mina svanduns bo'or som han försvann med innan jag hann stoppa honom. Men so what - slit dem med hälsan. Även en hårdrockare kan behöva beklä sig i annat än läder och nitar.

Det bestående intrycket från ESC och Belgrad är mycket positivt. Trevliga och hjälpsamma människor. Staden har jag sett alldeles för lite av men det lilla jag hunnit med är fint. Många restauranger och uteserveringar överallt i gamla delen. Nu ska jag läsa igenom tidningarna och se vad de skriver om Charlotte och alla andra, samtidigt som jag lyssnar till danska Simons nya CD. Den är riktigt bra. Charlotte och hennes två barn var på samma plan hem och hon såg inte alldeles för ledsen ut. Hon fick applåder i gaten av alla svenskar. Hon har trots allt gjort ett toppenjobb och hon gjorde ett par lysnade framträdande. Synd bara att det inte räckte längre än till en 18:de plats.
PS: Thomas Lundin uppträder i Kronoby i juli. Tyvärr är jag inte där då. Annars hade jag bjudit honom till villan.

Bilderna är uppifrån och ner:
- Israel
- Spanien
- Ryssland
- Bosnien & Herzegovina
- Kroatien
- Grekland