Lopez Blogs

Armenien och Polen har bestämt sig och båda valde att satsa på etniskt influerade bidrag till Oslo. Jag är själv en stor favorit av balkan-etno-genren men av gårdagens bidrag blir det både flip och flop.

Förhandsfavoriten Eva Rivas tog hem segern i Armenien med ”Apricot Stone”. Låten inleds med ett vackert flöjtintro som sedan går over till en rytmisk ballad. Den handlar om hennes starka känslor för sitt hemland. Låten känns som en mix av serbiska Željko Joksimović "Lane moje" från 2004 och grekiska Elena Paparizou och det fungerar ypperligt. Eva Rivas sjunger bra och det här kommer säkert att bli en favorit även i Oslo.




Månne det är något liknade som Polska vinnare Marcin Mrozinski försöker uppnå med sin ”Legenda”? Sorry Marcin men då bör du nog boka in ett studiebesök till Armenien först. Låten är ett pretentiös etniskt drama med operainfluenser. Visst finns det ett igenkännande men detta är för diffust och rörigt. Gäller inte bara sången utan hela framförandet där man också plockat in lite folkdräkter för att försäkra sig om eventuella röster från tondöva som gillar folkloremodet. Låten avslutas helt abrupt och det verkar som man fått tidsbrist. Marcin är extremt poppis i Polen och då kan man komma långt med en tveksam låt. Synd - eftersom finalen innehöll ett flertal andra låtar som var bra mycket bättre, såsom gruppen Sonic Lake – ”There Is A Way”. Svängig up-tempo, pop-låt med souligt groove och en bra sångerska.

Kvällens största behållning var Polens superstar Edytę Górniak som uppträdde i mellanakten. Hon står också för Polens största ESC-framgång genom tiderna och blev tvåa 1994 med ”To Nie Ja!”, samma år som Polen debuterade i Eurovisionssammanhang.

(Källa/foto: tvp.pl; eurovision.tv; eva-rivas.livejournal.co; dziennik.pl)