Lopez Blogs

Vad sägs om en tillbakablick mitt under pågående Melodifestivalssäsongen? Richard Herrey med de gyllene skorna vann Eurovision Song Contest vinnaren 1984. 19 länder deltog och finalen hölls i Théâtre Municipal i Luxemburg. 19-åriga Desirée Nosbusch var programledare. Irland och Linda Martin blev tvåa med låten “Terminal ‘3’". Spanien blev trea med låten "Lady, Lady" som framfördes av Grupo Bravo.
Richard Herrey, en av tre bröder i Herrey’s som vann Eurovision Song Contest 1984 med “Diggi-loo Diggy-ley”. Vad har du för minnen från tävlingen?
- Det var i Luxemburg och jag minns att vi bodde på ett litet hotell tillsammans med den norska delegationen. Alla de andra delegationerna bodde någon annanstans. Dagtid så gjorde vi en massa intervjuer. Eftersom vi hade startnummer 1 i tävlingen så var vi alltid först i arenan för att repetera. Vi såg inte så mycket av de andra artisterna, däremot mer av de som städade i konsertsalen. Jag minns att det var en ganska liten konsertsal för ca 700-800 åhörare. Inte speciellt grandios. Hela evenemanget var som att delta i en vanlig TV-show. Det var en trevlig vecka och speciellt sista dagen!

Pratades det i förväg om att ni skulle vinna?
- Det var lite snack bland vissa grupper. När jag hörde de andra sångerna så tänkte jag att vi kanske kan ha en chans. Vi låg också ganska bra till på vadslagningslistorna.

Hade du någon favorit i tävlingen, förutom er egen sång?
- Nej ingen speciell. Eftersom vi bodde med norrmännen så gillade vi tjejerna i Dollie The Luxe. Men det gick inte så bra för dem. Jag tror att de slutade nästsist eller nåt liknande. Jag minns också att Spanien hade en ganska bra låt – “Lady, Lady”. (Kommentar: Norges ”Lenge Leve Livet” slutade på plats 17. Spanien blev trea och låten framfördes av Bravo).

Kan du fortfarande dansstegen till ”Diggi-loo Diggy-ley”?
- Ja – men i slow motion….
För nåt år sedan deltog du i ’Let’s Dance’. Gillar du att dansa?
- Det var ett jättetrevligt program och en kul upplevelse att vara med om. Jag har alltid dansat och uppträtt i olika sammanhang och på olika scener.
Vad gör dina bröder idag?
- En är jurist och jobbar med upphovsrättsliga frågor och liknande i musikernas fackförbund. En jobbar med utbildning och är rektor i en skola.

Och du Richard – vad gör du nuförtiden?
- Jag sjunger lite då och då. Jag och familjen har också tillbringat några år i Amerika. Sedan knappt ett år tillbaka är jag ansvarig för Golden Hits i Stockholm. Det är teater och underhållning i kombination med restaurangverksamhet. Jag är väldig glad över det jobbet eftersom det är ett populärt ställe som går bra.

Har dina bröder helt slutat med musiken?
- Ja nästan helt, men med några undantag. Ibland gör vi nåt uppträdande tillsammans.

Vi skulle gärna se er alla tre sjungandes ”Diggi-loo Diggy-ley”.
- Hm - jag är inte så säker på vad ni skulle tycka om det ifall ni såg oss!

Jag har för mig att ni uppträdde alla tre i samband med Eurovision Song Contest i Helsingfors 2007.
- Ja det stämmer. Jag försöker åka till Eurovision varje år, eftersom Christer Björkman och jag har instiftat ett speciellt ESC-pris.

Kan du berätta lite om detta pris och varför ni instiftade det?
- Christer och jag tyckte att fler skulle få pris, utöver vinnaren och instiftade det här priser sex år sedan. Vi har tre kategorier och vinnarna väljs bland de som är i finalen: Best artist award, press’ award and composer’s award. Det betyder att pressen och låtskrivarna väljer sina respektive favoriter. Bästa artist väljs av en jury bestående av tidigare ESC-vinnare och där fokuserar man mer på det artistiska uppträdande snarare än sången. Priserna verkar uppskattas bland de medverkande. Till exempel så fick Chiara pressens pris när hon blev tvåa 2005. Förhoppningsvis var det en liten tröst för henne eftersom hon inte vann tävlingen.

Tycker du att Eurovision utvecklas i rätt riktning genom att fler och fler länder medverkar?
- Det är en svår fråga. Jag förespråkar demokrati och lika rättigheter för alla och sett ut det perspektivet så är det bra. Men dynamiken i Eurovision har också förändrats de senaste åren eftersom det är så många låtar att ta ställning till. Det var lättare när det fanns 15 bidrag att hålla i minnet.

Vad är din åsikt om upplägget med semifinaler?
- Jag tror att det är enda sättet att hantera tävlingen. Det är en Europeisk produktion och alla länder som vill ska kunna medverka. Men åter igen – det är ganska förvirrande att följa så många tävlande och att bilda sig en uppfattning om dem.

Kan du tänka dig att delta i Eurovision igen?
- Tja – jag är inte så säker på att någon vill se en gubbe som jag på scenen. Men å andra sidan – om jag hade en bra låt så varför inte. Jag har ju faktiskt inte deltagit i Melodifestivalen sedan vi vann. Sammanlagt har vi deltagit i tre tävlingar: Melodifestivalen och Eurovision 1984. Året därpå medverkade vi i Sopot-festivalen i Polen som vi också vann. Med tre vinster har jag kanske uttömt mina chanser. Kanske är det säkrast att inte delta igen trots allt.

Vilken är din favorit Eurovisionslåt genom tiderna?
- Det måste bli “Gente di Mare” som är en fantastiskt vacker sång.

Och har du någon Melodifestivalfavorit?
- Det finns otroligt många bra låtar och artister. Alcazar har haft flera bra bidrag och det är en jättebra grupp. Carola och ABBA är också favoriter. Jag gillar up-tempo låtar.

Kommer du att syssla med musik i framtiden?
- Jag vet inte. Just nu är jag fullt upptagen med Golden Hits, som har ca 100 anställda. Vi har en massa uppträdanden och det är mitt uppdrag att se till andra artister sjunger och shower på bästa möjliga sätt. Under sommaren kanske det finns mer tid för egna uppträdanden. Det återstår att se vad som sker i framtiden. Life has always been good to me.

Tack till Richard Herrey för denna intervju och förhoppningsvis ses vi på Golden Hits framöver. Intervjun gjordes i December 2009 av JP, Radio International och Lilian Brunell.

(Foto: Lilian, JP, Tor)

Interview in English at http://www.oikotimes.com/ eller på svenska på http://www.poplight.se/