I väntan på avfärd mot Patras kan man sitta på ett café i Aten och grunna över livet i detta land som enligt utsago befinner sig på ruinens brant. Det stämmer säkert eller inte alls beroende på vem man frågar. Igår när jag skulle ladda mitt grekiska mobilkort kom jag i samspråk med några unga studenter som hade en ytterst pessimistisk syn på landets framtid. Så illa är det att en av killarna flyttar på vinst och förlust till Stockholm i september för att lära sig svenska och börja studera. Det stora problemet är hur man hittar en lägenhet. I Aten är det inga problem med att hitta nåt att hyra men å andra sida finns det tillräckligt med andra bekymmer.
I området Kolonaki, som närmast kan beskrivas som ett upper class Östermalm, där verkar det inte råda någon finanskris. Jag sitter just ni på en gågata där caféer och restauranger avlöser varandra och samtliga är fyllda av folk som smuttar på sitt kaffe, kedjeröker, tar ett glas vin eller äter sin lunch. Klockan närmar sig 17.00 och tiden är att betrakat som lunchtid i detta land där det inte är ovanligt att middagen intas vid kl 12 på natten.
De arkeologiska utgrävningarna runt Monasteraki verkar fortgår. Det är å andra sidan är det befriande att inte de kulturella aktiviteterna som med automatik ryker först när det ska sparas pengar.
Ska bli intressant att se hur läget ute i de grekiska provinserna ser ut . Kan redan nu konstatera att det är betydligt mer rea i affärerna än normalt.
