Vad är det första jag får höra när jag sätter mig i en taxi på flygplatsen i Aten? Jo - Alexander Rybak och Fairytale. Trots att det är mitt i natten. Det kan faktiskt betyda att årets vinnarlåt spelas utanför den egna landsgränsen, ja utanför Norden.
Lite senare än planerat har jag äntligen landat i Aten. Det är mitt i natten men vad gör det när man känner doften och värmen som kommer emot utanför flygplansdörren. Känns som en befrielse att lämna regn och en temperatur på 10 grader bakom sig hemma i Stockholm. Det är en ren lyx att sitta på Sofias och Vivis balkong i Galatsi, dricka kaffe och färskpressad apelsinjuice, allt medan bilarna susar förbi i bakgrunden i den 35 gradiga hettan. Jag kallar det numera ”Xenodohiío Sofia” = Hotell Sofia, eftersom Sofia står för serveringen och det där med att få hjälpa till är inte lönt att försöka sig på. Då och då åker grönsaksmannen förbi med megafonen på full styrka för att ingen ska missa att han säljer både patátes, domátes och portokália.
Sofia och jag kommunicerar på vårt eget vis. Hon berättar saker på grekiska och det mesta förstår jag inget av. Då och då är det några ord som är bekanta. Däremellan slår jag flitigt i den grekiska ordboken.
Den 20 juni invigs nya Akropolis museet i Aten. Vivi är ledig från sitt jobb och vi ska ta en titt på hur långt de har kommit. Ikväll ska jag hälsa på hos min Eurovision-DJ-kompis Antonios på baren Sodae där han spelar.
Även om jag gillar Aten med allt dess stök och bök så finns det tyvärr negativa sidor också. Visste ni att Aten numera är en av de dyraste kaffestäderna i Europa. En ynka liten espresso börjar närma sig 5 €. Vattnet till kaffet är fortfarande gratis. Undrar när det försvinner.
